Luften var tjock av förväntan och rakvatten. Månen utanför husfasadens gläntande fönster lyssnade spänt till spelet kring bordet inne i den stora salen. ”Man to man” – stjärnfirman av mansartiklar, kometen på säljarnas himmel, höll julmöte i kristallkronans klara sken. Här fanns inga tomtegubbar, men en hel rad riktiga män i ordets rätta bemärkelse. Det var de bländande vita skjortornas kväll, de gnistrade Rolexurens fest, ryggdunkningarnas och de breda axlarnas afton. Det massiva ekbordet hade fullt upp med att försvara sin ledande position i maskulin yta. Bland de sorlande stjärngossarna satt en i sina egna tankar, Sonny Svartensson, sist anställd i skaran. – Ingen har sagt att det var kostym som gällde ikväll, annars hade jag bett Eva hänga fram den. Visst ja, den var det ju vinfläckar på sen förlovningsmiddagen i lördags. Jag ska lämna in den på kemtvätten, det ska jag göra! Eva har nog att tänka på med nytt jobb och allt. Förresten, nya Levis och Peak Performancetröjan skäms väl inte för sig heller! Plötsligt avstannade sorlet lika tvärt som man stänger dörren till en redan upptagen men olåst toalett. Carl Cool, chefen hade rest sig upp och nu vandrade allas ögon till granen överöst av svart- och guldfärgat glitter. Under den låg julklapparna som skulle delas ut, prisen som symboliserade bästa säljare för varje produkt. Bossens bastuba till röst brummade från estraden: – Mr after shave går i år till Nick Nice, mr Deo till Henry Handsome, mr Gillette Sensor blir Tommy Taste – de va skarpt Tommy! Och mr Underwear är allas vår Stefan Strong. Grattis till er fyra som har pinkat in firmans revir i år igen!
Guldkalvarna log med glimmande guldtänder, kamerorna blixtrade och hurraropen skallade från manskören.
– Lugn mina herrar! Vi går inte loss i baren förrän vi är färdiga!
Bastuban trudeluttade igen. Vad nu då? Törstigt var det här – var det inte dags att svinga en bägare för länge sen? Stjärngossarna började skruva lite irriterat på sig. – Jag talar om en speciell utmärkelse som förhoppningsvis blir en engångsföreteelse i företagets historia – nämligen priset för Mr Toffel som går till vårt nyförvärv, Sonny Svartensson. Ja, se inte så förvånad ut, utan kliv fram och hämta ditt pris, Sonny! I den gälla kaskaden av busvisslingar tog han sig fram mot scenen med blossande kinder. Tankarna surrade som berusade bin i huvudet. Klumpen i halsen som en pepparkaksdeg fastkletad i svalget. Vad var nu detta? Nu var han äntligen framme och bastuban blåste i hans öron:
– Sonny, Sonny! Vi hade så stora förväntningar på dig, och så visade du dig vara en vallack bland fullblodshingstar. Se så du ser ut, i lammull och jeans bland MÄN. Du vägrade byta Sonny Svartensson mot Pete Pondus, du använder inte ens våra egna produkter och du vill inte låna någon av firmans girls för att du påstår att flickvännen är den enda för dig. Jag är ledsen, men som du säkert förstår så är det läge för att söka nytt jobb efter jul. Men först ska du få en liten avskedspresent! Sonny tog darrande emot paketet och vecklade upp toapapperet med kalla fingrar. Det kändes hårt och avlångt – men inte var det en produktförpackning. En arm! En modell av en kvinnoarm från skyltfönstret där gipshandens trasiga pekfinger pekade bestämt. Muntra miner spred sig i publiken. Ett fnissande sorl. Sonny stod stilla, fastfrusen, en isstaty med bultande hjärta. Bastuban skorrade:
– Det här är en specialmodell tillverkad efter vår sekreterare Lisas nötta arm. Symboliskt ska du förstå att du får kalla handen av oss – och också att det aldrig går en man väl som följer sin kvinnas minsta vink. Sonny visste inte vad han skulle säga. Han hämtade sin ytterrock och med armen under armen vandrade han hem i månens tröstande silversken. Annika Gelin
